Ett av mina favoritspel genom alla tider har varit Monkey Island, ett textbaserat spel som gick ut på att man skulle gå runt och, prata med personer få ledtrådar och samla ihop olika saker som alla rymdes i huvudkaraktären Guybrush Threepwod’s rymliga byxor.
Saker man hittade kunde sedan kombineras och användas för att lösa nya gåtor och ibland var man tvungen att göra saker i en viss ordning för att kunna komma vidare i spelet.
En av de saker som gjorde spelet så framgångsrikt var den skruvade humorn, bland annat skulle man ha längdspottninstävling och förolämpningsdueller där det gällde att välja rätt svar för att göra sin motståndare svarslös.
Pirate:People fall at my feet when they see me coming!
Guybrush:Even BEFORE they smell your breath?
Vansinnigt skruvat och underhållande.
Ibland när jag arbetar i större organisationer så känner jag mig lite som Guybrush. Även om man vanligtvis inte ägnar sig åt förolämpningsdueller så går mycket av arbetstiden åt att hitta rätt person att prata med, ställa rätt frågor som ger ett användbart svar som man måste ställa till ytterligare person i organisationen för att komma vidare.
Hur kommer det sig egentligen att många processer blir så oerhört komplexa och tungrodda? Det läggs ibland oerhört mycket tid på att kartlägga och dokumentera processer men till vilken nytta? Ibland blir implementeringen av själva ramverket viktigare än vilket resultat det ska leverera.
LEAN (som skapades av Toyota Production System) syftar till att identifiera och eliminera alla faktorer som inte tillför ett värde för slutkunden i tillverkningsprocessen.
Muda, betyder slöseri som kategoriseras i sju typer
- Överproduktion
- Väntande
- Onödiga transporter
- Överarbete, att göra mer än kunden kräver
- Onödigt lager
- Onödiga förflyttningar (för medarbetare)
- Omarbete på grund av felaktigheter
Till detta har man på senare tid även definierat tre ytterligare typer
- Inte ta vara på medarbetarnas kompetens
- Resurser (att t ex inte stänga av maskiner som inte används)
- Inte ta tillvara eventuella biprodukter av det som tillverkas
Mura står för variabilitet eller ojämnhet och är ofta orsaken till slöseriet i kategorierna ovan. Genom att inte kunna jämna ut efterfrågan i processer eller det som levereras skapas många gånger både överproduktion och väntande t ex att man producerar och lägger saker på lager för att sedan behöva vänta på nya komponenter för att kunna fortsätta tillverkningen.
Muri står för överbelastning av människor eller processer, orsaken är ofta Mura då det är ojämnheten i efterfrågan som skapar överbelastningen.
Sammanfattningsvis kan man säga att Mura skapar Muda och de sju kategorierna av slöseri är symptom på på oförmågan att hantera Mura och Muri i våra processer. För att komma komma närmare en lösning måste vi fokusera på att lösa rotorsaken och inte symptomen.
LEAN är ett förhållningssätt och handlar om mycket mer än bara strömlinjeformade processer. En annan av de bärande principerna är Kaizen, ständig förbättring. Vi är alltså inte färdiga bara för att vi har ritat eller dokumenterat våra verksamhetsprocesser, det är en förutsättning för det fortsatta arbetet.
En av de bästa böckerna jag läst om LEAN har skrivits av Niklas Modig och Pär Åhlström, den är mycket lättläst förklarar på ett pedagogiskt sätt vad LEAN är och vad det inte är.
Du kan beställa den direkt på deras sida som finns här jag tjänar inga pengar på att du köper boken av dem men den är riktigt bra så jag har inte några problem att rekommendera den.
Guybrush: I’m on a whole new adventure.
Bart: Growing a mustache?
Guybrush: No. Bigger than that.
Bart: A beard?!?
Bilder från spelet och citaten och samtliga rättigheter tillhör © 1990 LucasArts Entertainment Company LLC.